Parterapi, parpsykoterapi eller familjeterapi är en psykoterapiform där ett par eller en familj eller deltar av en familj träffar en psykoterapeut för att arbeta med någon svårighet som rör paret eller familjen. Psykoterapeutens teoretiska utgångspunkter (t ex systemteoretiska, socialkonstruktivistiska, inlärningsteoretiska, psykoanalytiska, lösningsorienterade) kommer självklart att inverka på psykoterapin, men i huvudsak står de aktuella problemen i centrum.
Parterapin sker framför allt genom samtalande, men det förekommer att såväl hypnotiska tekniker och inre bilder (t ex schematerapi, familjesymboldrama) som kroppspsykoterapeutiska tekniker används i terapin. Parterapin brukar centrera på parets samspelet och på parets sätt att lösa sina konflikter och mellanhavanden, samspelsmönster och inbördes olikheter. Man söker helt enkelt nya, alternativa förhållningssätt till något problem och hur man ska hantera detta. Parets gemensamma och personliga historia/erfarenheter kan diskuteras och bearbetas i den mån de har betydelse för parets aktuella svårigheter, men fokus ligger nästan alltid på de aktuella svårigheterna. Familjeterapi sker på liknande sätt med den hela familjen närvarande - eller med delar av familjen närvarande.